Jag fick ändå växa upp med världens bästa pappa trots allt skit vi gick igenom. Trots att han lämnade mig för Norge så jag grät mig till sömns i ett års tid. Trots att han satt och sniffade framför mig så redan när jag var liten kunde jag det där. Trots att han slog mig på fyllan. Trots att han inte öppnade dörren för mig så jag till slut la ett brev i hans brevlåda med mina tårar på.
Allt han gjorde var ju inte dåligt. Han beskyddade mig ifrån min styvpappa. Han räddade mig ifrån helvetet. Det är han som gjorde så jag blev fosterhemsplacerad. Jag hade nog inte levt idag ifall det inte var för han.<3 Han gav mig en framtid och det tackar jag honom för. I mina ögon kommer han alltid vara bäst. Han var den enda jag kunde lita på och så kommer det alltid vara....
//Pappas flicka Lilly.