Igår kväll hade jag väldigt trevligt. Var ute med en person och vi var på sushidejt på Neptune här i stan. Så skönt att bara få prata ut med någon som förstår så bra som A gör. För denna personen har varit i ungefär samma sits fast utan barn då. Vi kommer träffas mer,men det blir inte förrens i slutet av denna månaden efter halloween. Vi har planerat något stort på G,men ni lär få se här sen på bloggen vad det är för något vi har planerat. ;) Jag sov jättegott inatt tack vare A och denna personen har gjort så jag orkar bry mig om mig själv igen. Te.x hjälpte A mig att välja ut en ny deo som luktar underbart. Sen kom jag på hur jag ska göra med flytten. Jag kommer ej lämna LA för Liams skull + min egen för då känns det som att jag går tillbaks till allt det gamla igen. Jag vill gå framåt nu,inte bakåt. Boende kommer att lösa sig,jag bara vet det.
Jag kom att tänka på först när det började bli dåligt med Stefan. Då var jag 5-6 månaden med Liam. Stefan började förstå att det hela var på allvar så han fick nog kalla fötter och därför umgicks han mer och mer med sina spelpolare. Han kunde sticka 18-17 på kvällen för att komma hem 2 på natten. Under tiden var jag hemma och bara grät för jag var så rädd för jag visste att Liam skulle komma för tidigt och jag var livrädd för att jag antingen skulle få föda hemma(visste inte att han låg i säte då…)eller få åka in med Christian själv. Sen när det väl gällde så var faktiskt inte Stefan hemma och jag var såklart inte ett dugg förvånad. Han var på bowlinghallen och kl var väl runt 19 tror jag. Jag ringde men fick ej tag i honom. Till slut fick jag ringa Danne som nog blev rätt så paff över att Stefan inte visste..
Sen kan jag inte minnas att vi har firat en enda alla hjärtans dag tillsammans. Förlåt mig om jag har fel nu. Jag minns bara att första gången det var alla hjärtans dag så dejtade vi fortfarande bara. Då kan jag tänka mig att det iaf var lite romantik men jag minns ej det. Andra alla hjärtans dag vi hade ihop då låg jag inne på BB och han lämnade mig för att åka hem och packa. Ändå visste han att läkaren hade sagt att vi skulle bli hemskickade dagen efter. Denna dagen hade jag även 3e dagen gråten. Låg och lyssnade på Bryan Addams med Liam hela dagen så det var ändå ganska så mysigt så sätt.
Jag tror att nu kommer jag ha mycket lättare för att släppa det här. Jag gråter inte längre. Jag grät inte ens inför A. Känns som att denna personen har gett mig en så enorm stryka från ingenstans. Denna har fått mig till att tänka mer på Liam nu och mindre på mig själv. Jag kommer inte ens gråta när psykologen ringer idag och undrar vad som har hänt. Det är grått ute,men i mitt hjärta finns det fortfarande solsken kvar och jag vet att allt det här kommer att lösa sig. Detta var kanske lika bra för Stefan och jag var ändå aldrig på samma nivå riktigt…
Nu kommer snart Emma hit tror jag och vi ska ut och göra stan tills psykologen ringer. Sen ska jag även kolla på en ny vagn åt Liam. Detta kommer bli en bra dag. :)
P.s glömde skriva att det här med A kommer inte bli något seriöst för jag kommer inte vara redo för en ny relation igen på det sättet förrens jag är minst 25 år. Detta har dock inget med mognad att göra,utan mer läkandet efter detta hemska som har hänt "vår familj".