Mitt vittnesbörd!

 Inlägg från förra året som ej kom upp här.
 

Tänkte jag skulle berätta min historia om hur jag fann Gud. Tänkt på det länge nu men svårt med tiden när man flyttar och har en liten son att se efter samtidigt.

 

Min farmor var kristen förskolelärare. Min pappa trodde också på Gud,det enda dumma var att han kunde inte läsa bibeln. Men jag tror ändå att dom båda är hos Gud.

 

Jag växte upp hos blandmissbrukare så jag har haft en riktigt tung uppväxt. När det var som svårast så bad jag Gud om hjälp redan som liten fast jag inte visste ett dugg om honom då. Märkligt va?

 

Jag hamnade i en kristen jourhem när jag var 11 och skulle fylla 12. Dom var från Tyskland och heller inte riktigt snälla mot mig. Sen på sommaren hamnade jag hos mina fosterföräldrar Rita och Pär som är goda kristna människor med hjärtan av guld båda 2.

 

Jag trodde redan som 12 men min tro var väldigt velig fram till för 3 år sedan. Då hände något märkligt. Jag flyttade tillbaks till Hästveda där jag hade hamnat hos fosterfamiljen först som valde att flytta till lilla Klippan. Jag flyttade ut på landet helt själv för jag behövde vara ifred och tänka. Den sommaren dog en killkompis som hette Marko. Så jag,min granne Sandra,min fostersyrra som hade fixat lägenheten till mig där jag hade hört knackningar i väggen redan från början,min fostersyrras bästis och min fostersyrras fästman spelade anden i glaset(ryser bara jag skriver om det...) fast Rita hade sagt enda sen vi kom till henne att det fick absolut inte göra men vi ville så gärna få kontakt med vår avlidne vän. Det fick vi såklart(trodde vi),han sa att ovanför mig bor det onda andar och vi skulle kolla ut så skulle vi få se honom. Automatiskt kollar alla 4 ut. Då kom det lila blixtar på himmeln. Alla började gråta och säga "Marko,vi älskar dig bror!" Alla utom jag,för jag fattade då att något var allvarligt fel...

 

Sen efter den händelsen så började jag höra gnistande möbler ovanför mig. Alltså antika möbler som drogs med golvet så det blev ett fruktansvärt gnisslande ljud. Jag bad vaktmästaren kolla men han sa att där fanns ingen och ännu värre där fanns inte en enda möbel. Han måste ha trott att jag var galen. Jag berättade för mina fosterföräldrar och en kristen vän till mig om möblerna och dom onda andarna. Bad om deras hjälp och erkände vad jag hade gjort för fel. Min kristna vän Sofie bad mig stryka Jesu blod på min dörr för att få beskydd. Det hjälpte. Gnisslandet avtog efter det och jag kände mig oerhört skyddad av Gud igen. Han har verkat igenom hela mitt liv och därför tror jag än idag på honom som är den riktiga guden.

 

Min tro är starkare idag än någonsin tack vare att jag vågar komma ut igenom denna gruppen och min son har fått mig till att vara mer öppen om det. Sen att jag bor med en spirituell familj tror jag inte Gud har något emot. :) Jag tror nämligen att det finns en mening med allt.

 

Gud är god!

Kommentera inlägget här :