Experimenten - dokumentär inifrån.

DOKUMENTÄREN.
 
På psykologin så fick vi se den här dokumentären som min mentor la ut på vår classroom. Jag såg först bara första delen för jag var för trött då för att förstå att där fanns ju två delar till. Idag såg jag de andra två delarna efter att ha gjort lite procenträkning. 
 
Sammanfattningen är att det handlar om Paolo Maccharini som har skapat luftstrupar av PCDplast. Han tror på sitt eget experiment och trots att han ej har försökt sitt experiment på större djur så går han in och opererar direkt på människor. Det var den här biten vi skulle diskutera inom psykologin ifall det var moraliskt rätt eller ej. Mitt sunda förnuft säger ju att en plastbit kan aldrig ersätta äkta vävnad i kroppen. Inte någonstans! Paolo dessutom manipulerar sina patienter och tjatar på dem om att vill ni inte se era barn växa upp? Men helt ärligt så tror jag efter att ha sett den här dokumentärserien att dem hade levt mycket längre utan plaststrupar plus sluppit lida hela tiden som dem gjorde. Det har även Paolo ljugit om. Att dem mådde jättebra efter hans operationer när det i själva verket blir en kamp för deras överlevnad som dem ändå inte kan vinna. 
 
Ett fall som verkligen tryckte extra hårt i hjärtroten var ju det om ryska mamman Julia som hade överlevt en fruktansvärd trafikolycka. Inte bara för att hon också är mamma utan för att jag känner en som har samma erfarenheter som Julia hade. Samma erfarenheter av att ha ett hål i halsen efteråt. Nu minns jag inte medicinska namnet på det, men hoppas ni ändå förstår vad jag menar? Hon överlevde trafikolyckan tillsammans med sin man och födde en son kort där efter. Hon var alltså gravid under trafikolyckans gång. Hon tror stenhårt på Paolos manipulerande sätt och hon finns inte längre i livet idag. Hon lämnade då en son efter sig som bara var fyra år. Ett barn ska inte behöva se sin mamma lida så. Ett barn ska inte behöva känna den liklukten som kom ur Julias mun då hon ruttnade på insidan medan hon levde. Ett barn ska inte behöva förlora sin mamma så tidigt. Det värsta av allt förutom att Julia hostade upp kirurgisk blå tråd och köttslamsor är att hon dog ensam i sitt hem. Pappan och sonen var kanske bara ute och handlade eller liknande. Så hemskt att hitta sin partner på det sättet. Hon hade kunnat leva ett jättelångt liv utan den där luftstrupen, men hon ville kunna leka med sin son vilket hon ej kunde då hon behövde täcka för hålet i halsen varje gång hon skulle prata. 
 
Den andra berättelsen som även fastnade hos mig var flickan Hanna på två år som var första barnet som fick en plaststrupe. Och den enda hoppas då jag. Barn tycker jag även är en helt annan sak för dem kan ändå inte heller föra sin egen talan utan måste sätta sitt hopp till föräldrarna om att dem vet vad som är bäst för dem. 
 
Fler detaljer och berättelser från verkliga livet lämnar jag åt er läsare att se i den här dokumentärserien på tre delar som jag har länkat högst upp i det här inlägget. Diskussion med mig är mer än välkommet efteråt i kommentarsflätet.
 
Här kan ni även läsa hela händelseförloppet med Paolos "lyckade" karriär från början och framåt...
 

Smärtan tar aldrig slut.

Migrän i tre dagar och idag kan jag äntligen pusta ut. Trodde jag... Då känner jag hur det gör riktigt ont i magtrakten vid magmusklerna. Jaha, mensen på G då kanske. Första mensen i såna fall sen jag tog ut p-staven. Känns som att detta kommer göra rikitgt ont. Jag som tänkte ta disken och plugga matematik innan jag ska till skolan och plugga ännu mer matematik känner direkt att jag inte kommer orka det. Så sätter mig istället med en kopp kamomillte och lyssnar på Moriah Peters. Snygga kvinna! 
 
Peppar lördag nu. Då händer två roliga saker för min och Liams del. Först ska vi fira på bibblan att Nalle Puh fyller hela 90 år och sen ska vi till hans kompis Jacks kalas. Kommer bli superkul ju! Peppa!
 
Jag hoppas verkligen att kriget i min mage kan bryta ut nu innan jag har hunnit till skolan. Hade varit pinsamt att göra bort sig med en blodfläck på någon stol också. Räcker det inte att jag har gått och hostat i två månader nu? 
 
Liam har kommit in i en härlig period nu där han älskar att läsa böcker. Men jag fick sätta stopp när han tänkte ta med "Simbas skatt." till dagis. Berättade att det finns ju faktiskt böcker där som han kan läsa. Vi har bosatt oss på bibblan varje dag nu efter skolan/dagis. Är jätteglad för att vi har ett sådant stort gemensamt intresse ihop som böcker. Ljuvligt! Hoppas detta håller i sig. :D Eller jag ska se till så det håller i sig. ;) Det lustiga är att när jag var i Liams ålder så var jag också inne i en biblioteksfas så att säga. Jag ville också gå till bibblan varje dag för att läsa och min pappa tog ofta dit mig. Det var en liten bit att gå då vi bodde i Gullviksborg och biblioteket var i Lindlängen. Men med min läslust så kändes inte det som någon vidare stor bit att gå trots mina ynka tre år. Det är nog en av de få normala barndomsminnen jag faktiskt har kvar. 
 
Nu ska jag dricka kamomillte och hoppas på att smärtkriget går över strax.
 

Svart snö.

När det känns som du har väntat sen du var barn
På att någonting ska hända, på närkontakt av något slag
När det känns som om du gjort allt sagt allt men inte får några svar
När det känns som om ditt bästa inte är tillräckligt bra
När fördämningarna brister och du håller tillbaka en stormflod
När verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod
Dom säger: Allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår
Det är politisk propaganda från järnridån
Känner ni som jag sträck upp era händer

Det är fler än du & jag
Som förlorat nåt vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam

Och det här är ingen mardröm, det är ingen fas
Det här är nåt som händer varenda dag
Det känns som om vi vaknat plötsligt i någon sorts skymningsland
Vi är levande döda, stapplar fram hand i hand
Och alla här vill leda
Men vi följer ändå blint
I ljuset från små skärmar kryper rädslan långsamt in
Över gatorna och torgen när butikerna har stängt
Upp för väggar genom fönster och ner i vår säng
Känner ni som jag sträck upp era händer

Det är fler än du & jag
Som förlorat nåt vi älskar i elden
Fler än du och jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag…

Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst
Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig
Du vet hur jag känner, ja, jag känner ju som dig
Jag älskar dina pengar dina pengar älskar mig
Jag älskar dina pengar vem vill inte vara rik
Jag vill resa och se världen vem vill ha ett vanligt liv
Men jag älskar bara pengarna för pengar gör mig fri
Ta mig till refrängen nu
Åh känner du igen dig?

Det är fler än du & jag
Som förlorat nån vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam
 

 

 

 

 

 

 

 

 
 

Om

Min profilbild

Lilly

25 år. Studerar. Kristen. Mamma. Glädjespridare. Antirasism. Feminist. Mindfullness. Vegetarisk mat.(Skippanudlarna.com). Fantasy böcker. Dokumentär filmer. P3 dokumentär.




RSS 2.0