Hairdresser at Lilly's maison

I gåtan om Maria Magdalena står det såhär på sidan 171: "Kvinnor betraktades också generellt som lägre stående varelser med få av männens priviliger. Femte Moseboken 22:23 -27  hävdar till exempel att en jungfru som blir våldtagen i staden skulle dömas till döden eftersom att hon lätt skulle ha kunnat skrika på hjälp!"

I bibeln på samma ställe står det såhär:

"Om en orörd flicka är trolovad med en man och en annan man träffar henne i staden och ligger med henne där,skall ni föra ut båda till stadsporten och stena dem till döds,flickan därför att hon inte ropade på hjälp inne i staden,och mannen därför att han lägrade en annans kvinna".

Texterna stämmer inte alls överens och jag litar inte alls på boken. Jag tror inte alls på att Maria Magdalena var en hora eller Jesus hustru som han fick barn med. Jesus ville hålla sig ren inför Gud och låg därför inte med någon. Som det står i bibeln heter hon inte ens Maria Magdalena som är det dubbelnamn hon har i boken jag läst utan hon heter i bibeln Maria FRÅN Magdalena. Dessutom var hon en som Jesus tog till sig det stämmer,efter att han hade fört ut sju onda andar ur hennes själ. Det var dom sju dödssynderna dessa andarna bar på och därför tror jag stod Maria Jesus så nära som hon gjorde. Hon var älskad av honom så som alla dom andra lärljungarna var. Dock inte mer eller mindre för i boken var Petrus svartsjuk på Maria för att hon var mer älskad än dom andra lärljungarna och för att Jesus brukade pussa henne på munnen.

Ni kommer jag säkert få alla historierälskare på mig och ni som tror mer på forskningen än på bibeln. Bara kom med det! ;)

Tänkte jag skulle berätta min historia om hur jag fann Gud. Tänkt på det länge nu men svårt med tiden när man flyttar och har en liten son att se efter samtidigt.

Min farmor var kristen förskolelärare. Min pappa trodde också på Gud,det enda dumma var att han kunde inte läsa bibeln. Men jag tror ändå att dom båda är hos Gud.

Jag växte upp hos blandmissbrukare så jag har haft en riktigt tung uppväxt. När det var som svårast så bad jag Gud om hjälp redan som liten fast jag inte visste ett dugg om honom då. Märkligt va?

Jag hamnade i en kristen jourhem när jag var 11 och skulle fylla 12. Dom var från Tyskland och heller inte riktigt snälla mot mig. Sen på sommaren hamnade jag hos mina fosterföräldrar Rita och Pär som är goda kristna människor med hjärtan av guld båda 2.

Jag trodde redan som 12 men min tro var väldigt velig fram till för 3 år sedan. Då hände något märkligt. Jag flyttade tillbaks till Hästveda där jag hade hamnat hos fosterfamiljen först som valde att flytta till lilla Klippan. Jag flyttade ut på landet helt själv för jag behövde vara ifred och tänka. Den sommaren dog en killkompis som hette Marko. Så jag,min granne Sandra,min fostersyrra som hade fixat lägenheten till mig där jag hade hört knackningar i väggen redan från början,min fostersyrras bästis och min fostersyrras fästman spelade anden i glaset(ryser bara jag skriver om det...) fast Rita hade sagt enda sen vi kom till henne att det fick absolut inte göra men vi ville så gärna få kontakt med vår avlidne vän. Det fick vi såklart(trodde vi),han sa att ovanför mig bor det onda andar och vi skulle kolla ut så skulle vi få se honom. Automatiskt kollar alla 4 ut. Då kom det lila blixtar på himmeln. Alla började gråta och säga "Marko,vi älskar dig bror!" Alla utom jag,för jag fattade då att något var allvarligt fel...

Sen efter den händelsen så började jag höra gnistande möbler ovanför mig. Alltså antika möbler som drogs med golvet så det blev ett fruktansvärt gnisslande ljud. Jag bad vaktmästaren kolla men han sa att där fanns ingen och ännu värre där fanns inte en enda möbel. Han måste ha trott att jag var galen. Jag berättade för mina fosterföräldrar och en kristen vän till mig om möblerna och dom onda andarna. Bad om deras hjälp och erkände vad jag hade gjort för fel. Min kristna vän Sofie bad mig stryka Jesu blod på min dörr för att få beskydd. Det hjälpte. Gnisslandet avtog efter det och jag kände mig oerhört skyddad av Gud igen. Han har verkat igenom hela mitt liv och därför tror jag än idag på honom som är den riktiga guden.

Min tro är starkare idag än någonsin tack vare att jag vågar komma ut igenom denna gruppen och min son har fått mig till att vara mer öppen om det. Sen att jag bor med en spirituell familj tror jag inte Gud har något emot. :) Jag tror nämligen att det finns en mening med allt.

Gud är god!