Allt som jag har försökt skapa och försökt bli....

 
Jag stannar kvar i Jesus! 
Precis kommit hem från kyrkan och det är alltid så hemmatrevligt att komma dit. Träffa massa underbart folk och sjunga fast man egentligen inte kan sjunga. Bara njuta av nuet och lyssna på bibelhistorier om Giedon. Den stunden kommer inte igen förrän om två veckor så jag njöt extra mycket och borde göra så numera varje gång. Det är ju det som är mindfulness ifall jag har förstått det hela rätt.
 
Lovsången fick mig idag att tänka på tider som jag faktiskt saknar. Ett jag som blev kvar i Klippan. Ett jag som jag hade kämpat innerligt att få skapa men som gick förlorat bit för bit när jag flyttade till Landskrona. Men nu är jag på rätt väg och håller på att få tillbaka den där glada kvinna som jag var då. Det som fattas är något som jag dock inte kan kämpa tillbaka mig till. Tiden och gemenskapen man hade med vänner där. Cecce har jag ju kvar. Hon är kvar, men alla andra är borta. Det var därför som hon fick vara i headern. 
 
Headern är faktiskt en liten tyst påminnelse till mig själv om att inte klippa håret. Jag arbetar fortfarande med mina impulser. Höll på att skriva emot de, men då hade det blivit fel. Mina impulser är ju ingen ond kraft utan bara en väldigt stor konsekvens av min neurologiska osynliga sjukdom. 
 
Men nu är jag iaf helt nöjd med designen så nu får den vara såhär ett tag. Först tänkte jag att det skulle göra ont att ha ett kollage från den bästa tiden i mitt liv hittills för ibland när jag är deppig så kan jag tänka att min bästa tid är redan förbi. Jag och Sebbe brukar skoja om det där. Men nej den är inte det för livet är så mycket mer än bara ungdomstiden. Man kan njuta av att vara vuxen med och ta ansvarsfulla beslut. Du styr ditt eget liv, men tillsammans i Gud. Tänkte skriva med, men i låter faktiskt mycket bättre även om det kanske är obegripligt för vissa. Att ha folk runt omkring mig som delar samma erfarenheter som jag själv hjälper väl en bit på vägen känner jag starkt. 
 
Nej, nu ska jag luncha med mig själv den ensamvargen som jag har blivit och sen börja städa mitt bombnedslag till lägenhet. Okej, så illa ser det faktiskt inte ut...
 

Kommentera inlägget här :